Efter mer än två veckors frånvaro från fotbollen pga av sjukdomar hit och dit tog jag mig ner till den extrainsatta träningen igår för att tala om att jag iaf fortfarande lever. När jag åkte hemifrån sa jag till min sambo att jag blir borta 20 min. Jag var borta mycket längre än så...Att sitta jämte och kolla på är jobbigt, näst in till att man för en stund glömmer att man är febrig och ångrar att man inte tog med sig skorna.
Samtidigt är det oerhört trevligt och roligt att sitta jämte. För det är när man står vid sidan av som man upplever vilken extrem gemenskap det finns i gruppen. Det är då man upplever hur alla brinner för sporten och det är då man upplever hur vilket jäkla gott gäng vi är!
/Hanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar