Inför damernas vårfest på långfredagen planerades en inköpsresa till Tyskland in. I måndags var det dags och vår resa startade kl 05:00 då Marie hämtade upp oss alla. Vi som också var med på denna resa var Jill, Maries kompis Ulle och ålderskvinnan. Vid denna tidpunkt kunde vi inte ana allt det roliga som vi skulle vara med under dagen. Hur som helst så gjorde vi oss hemmastadda i Böljan bussen som även skulle bli vårt hem de närmaste 14 timmarna, och de förmaningar som vi fått av både Göte och Lotta låg och gnagde i våra bakhuvuden. Jill var den som lade ribban först då hon tyckte att vi redan på Falkenbergs IP kunde äta upp den medtagna matsäcken. Hon blev snart nedröstad.
Resan till Helsingborg och färjan till Helsingör gick bra utan några missöden och en massa ämnen avhandlades under resan genom Danmark och vi var själva förvånade att tiden hade gått så fort när vi kom till Rödby. Under tiden vi väntade för att åka på färjan bedömde Jill och jag att vi skulle hinna springa på toa. Allt gick bra tills jag skulle spola och skriker till Jill för att få eventuella tips och råd hur man skulle göra. Då hör vi en man utanför vid pissoaren med lite panik i rösten som frågar vad vi gör inne på herrtoaletten. Säger att det gick precis lika bra för oss att uträtta våra behov trots herrtoalett och lovar att vi inte ska gå ut innan han är färdig. Så jag och Jill står och väntar på denna man som förmodligen har prostataproblem (bedömer detta efter den tid vi står och väntar)på våra respektive toaletter med skratten i halsen. Långt om länge blir han färdig och vi går skrattande ut. Men skratten upphör abrupt då vi inte ser en enda bil inom synhåll på parkeringen. Jill får ut ett:"vad i hel-ete", innan vi inser att bilarna har kört på färjan. Vi tittar på varandra och börjar springa utav bara den,samtidigt som vi gapskrattar och har smått panik. Under tiden vi springer inser vi att vi inte har några biljetter som kan visas upp och vi hittar en vakt som ser förvånat på oss. Försöker snabbt förklara händelseförloppet och han vinkar oss vidare att fortsätta springa till färjan. Under vår springfärd passerar vi ett kontrolltorn med skrattande hamnarbetare och jag frågar Jill om vi ska vinka till dem. Jag får ett bestämt "NEJ" tillbaka!!! Efter en springmarsch som heter duga, och konstaterande i svårigheterna med att springa utan sportttop, hann vi med färjan.
Förutom några ytterligare incidenter kom vi till Bordershop i Puttgarden och där shoppade vi loss, allt för att det ska finnas bra förutsättningar för en lyckad fest på fredag. Tungt lastade började vår färd tillbaka till Falkenberg.Allt gick bra på hemresan förutom att det började lukta bränt gummi i bilen, och att Jill körde till fel terminal i Helsingör. Vi tre andra fick förvånat höra Jills nytillagda danska när vi fick direktiv till den rätta terminalen. Detta var verkligen en dag i skrattens tecken som kommer att fortsätta även på fredag...
Vid pennan: ålderskvinnan
Oj oj oj ja det är en dag att minnas haha :)
SvaraRadera